Bosättningen S S Uitinga

Det är sjunde eller åttonde gången jag besöker denna lilla bosättning med 90 familjer i kommunen Wagner i Bahias inland. Första gången bodde de i hyddor med väggar av lera. Sedan ett antal år har de sina hus i en väldig oval. Ganska små hus, sedan 2007 har de framfört att de borde få lån att förbättra dem. Nu har detta precis påbörjats, de kommer att få både kök och badrum med rinnande vatten. Bakom detta ligger att Geronimo (som besökt Sverige) kommit in i fullmäktige och sett till att det installerats ett system med rinnande vatten. Nu behöver inte kvinnorna gå ner till floden. På några håll har man till och med tvättmaskin, vilken lättnad.

När jag följer med Roque på en vandring bland odlingarna ser jag först till höger deras tegelfabrik som aldrig blev av, eftersom leverantören snodde pengarna till ugnen. Sen passerar jag Casa da Farinha där man rostar maniokmjöl. Tyvärr har det regnat så lite de senaste tre åren att de har mycket lite maniok, denna fabrik ger därför mycket mindre förtjänst. Samma sak med mamona som de får från ricinbuskarna vars frö används till biodiesel. Mindre regn ger mycket små skördar. Till höger apelsinträden som skulle behövt vatten och nu slokar farligt mycket. Bakom detta ligger klimatförändringarna och de avskogningar som stora jordägare gjort i denna dal för något tiotal år sedan. Fåglarna sjunger inte på morgnarna och folk är dystra säger Raumis pappa.

På åkrarna syns också majs som dött och annat elände. Men några stora fält med grönsaker, tomat, paprika och sallad ser jag som glänser i solen. De konstbevattnas av de som har satsat på att köpa pumpar att bevattna fälten med. Det slår mig att alla de jag träffar på dessa fält är yngre killar, mer företagssamma. Detta har vi lärt oss genom MST säger de.

Som vanligt, jag blir både glad och dyster av att besöka dem, så mycket förhoppningar och så mycket motstånd och så viktiga frågor.