Kongressen slut, dags för några intryck. Det är trevligt att
vara på kongress, det händer så mycket, det finns så många olika människor att
träffa. Det som kändes nytt var den stora marknaden där MST:s olika regioner
sålde sina produkter. Det börjar bli alltmer avancerat, det märks att det finns
små industrier som producerar det mesta i förpackningar som kunde användas i en
vanlig matvaruaffär. Utrustningen de hade med sig i form av kylutrustning och
maskiner pekade också på samma utveckling.
Vi märkte också en standardhöjning i hur folk klär sig och
vilka saker de har med sig, nästan alla hade en mobil och det filmades vilt
under varje mistica. Även dessa var alltmer avancerade, det var hela
teaterföreställningar med flygplan som kom susande på linor spända från taket.
Även musiken som framfördes var bättre,
högre kvalité. Allra sist, de bussar delegaterna kom i var inte längre dessa
skraltiga vrak hopsatta med plastic padding utan fina sängbussar. Det pågår
alltså en kvalitativ utveckling om än inte en kvantitativ. Siffran på familjer
i bosättningar 350 000 är samma om inte lägre än tidigare och i läger
finns 90 000, lägre än tidigare. Förklaringen är två, dels har folk fått
det lite bättre, dels är regeringen mycket långsam i att dela ut jord, 30 000
under Dilmas tre år om jag minns rätt. Ett skäl är att hela statsapparaten
verkar vara ovillig och att motståndet i kongressen är stort. Ett annat är att
Dilma troligen hellre vill satsa på agrobusiness även om den just nu inte
växer.
Tyvärr hörde jag inte så mycket nytt från MST om framtiden,
inga nya djärva idéer. De är tillbakapressade. Det enda positiva var Stedilés
ord om att det börjar formera sig en allians inom vänstern och
fackföreningsrörelsen över de olika ideologiska gränserna
Pertti från Sverige, João Paulo från Brasilien och Lennart från Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar